Motståndarna förnekar sig inte

Efter att ha skrivit ett inlägg om attityden de som är för en reformering av droglagarna får möta, så blir jag länkad en ledare i Svenska Narkotikapolisföreningens tidning. I det senaste numret så kan vi läsa några intressanta saker som polisen tydligen tror på, och även viktigt är språket. Vi börjar med första stycket!

Legaliseringsrörelsen i USA har vunnit vissa framgångar. Nu är det delstaterna Washington, Colorado och Massachusetts som legaliserat och tillåter marijuana för s.k medicinskt bruk. Colorado har fått en explosion av marijuanaförsäljning och de kända turistorterna som Vale m.fl. är på väg att byta sin publik. Mellan varven kan vi se en rapportering i svenska medier om utvecklingen dock utan att någon djupare research genomförts.

Washington och Colorado har inte ”nu” legaliserat marijuana för medicinskt bruk (de gjorde dom 1998 resp. 2000), endast Massachusetts gjorde det nu. Däremot så har dom legaliserat det för rekreationsbruk nu också i WA och CO. Men vad menar dom med ”så kallat” medicinskt bruk? Marijuana har visat sig effektiv mot smärta, för patienter med glaukom och alzheimers (bl.a.). Och vem säger att ”Colorado har fått en explosion av marijuanaförsäljning”? Om det verkligen finns statistik bakom detta påståendet, är det inte möjligt att ökningen beror på att färre personer väljer att dölja att dom köper nu när det är lagligt? Men som sagt, vill fortfarande se statistiken. Och vilken ”djupare research” är det Anders Stolpe efterfrågar hos svenska tidningar? Med tanke på att, som sagt, det fortfarande håller på att implementeras, vilken information skulle svenska tidningar kunna dra ur de månader som gått sedan förslagen röstades igenom? Jag är också extremt sugen på att se effekterna i WA och CA, men man kanske ska vänta några år?

Jag skulle kunna gå igenom hela artikeln mening för mening, men ni kan läsa den själva, så kommer jag bara plocka ut mina favoriter:

[Legaliseringsrörelsen] har agerat med bluffar, framfört känslomässig smörja […]

Stolpe borde kolla upp det psykologiska fenomenet projektion.

De som agerat mot den destruktiva utvecklingen har drunknat i mediabruset som helt dominerats av motståndarna som fått stark draghjälp av okritisk mediabevakning.

Motståndarna gillar verkligen att måla ut sig själva som offer, fastän dom har stora lobbyverksamheter bakom sig, och fastän en majoritet av USAs befolkning stödjer en legalisering så vägrar presidenten att ens fundera på det. Så förlåt mig om era krokodiltårar inte påverkar mig.

De som engagerat sig vittnar om att det mediemässigt och inom stora delar av kulturen betraktas som en närapå fascistisk hållning om man argumenterar emot också med sakliga argument.

Det bästa med denna meningen är ”också med sakliga argument” där dom erkänner att deras vanliga argument inte är sakliga.

Att 400 000 söker vård för marijuana varje år tack var att den blivit 5 ggr starkare än på 70-talet och att USA har 22,5 miljoner narkotikamissbrukare, i stort samtliga med marijuana som ett av preparaten, är tal man måste förhålla sig till i debatten i ett land med stormaskiga sociala skyddsnät och en ekonomi i ”Fiscal Cliff”

Vänta, ”400 000 söker vård” för att cannabis blivit starkare? Betyder det att vi får fler alkoholister varje  gång vi introducerar en starkare spritsort? Var kommer denna kausalitet ifrån? Och ska vi gissa att ”i stort sett samtliga” även dricker alkohol?

Det får inte glömmas bort att legaliseringsrörelsen dolda agenda är att all narkotika släpps fri. Det är kanske då ”Big Tobacco Company” träder in bilden och driver verksamhet med narkotika på samma hänsynslösa sätt som man gjort med tobak.

Där hör ni det… vår dolda agenda är att släppa all narkotika fri, så att vi den inte kommer bli fri. Förutom att det inte är sant (t.ex. Gröna Brevet skriver följande om cannabislegalisering:

För att cannabis nu säljs på helt fel ställen. Jag ser hellre att cannabis säljs i butiker med lagar att följa än precis överallt, utan restriktioner. Cannabis säljs på köpcentrum, torg, hotell, bussar, lekplatser, skolor, fester, busshållplatser,  vart som helst! Vem som helst säljer till vem som helst – överallt! 

så tydligen vill dom inte släppa ”all narkotika fri”) så är det ett fullständigt snurrigt och motsägelsefullt budskap. Och detta är ledaren i Svenska Narkotikapolisföreningens tidning som pratar! Inte någon stollig blogg eller åsikt på stan. Och han blandar ihop fakta, beskyller en hel politisk rörelse för att ha ”dolda motiv” som går helt emot av vad dom står för (och detta helt utan några bevis eller källor) och slänger ut konstiga statistiska antaganden. Varför accepteras detta? Kräv drogpolitik som är baserad på empati, fakta och vetenskap!

Veckan i droger, v17

Här följer några intressanta artiklar som jag har hittat den senaste veckan (d.v.s., dom är inte alltid publicerade under senaste veckan).

2013-03-18: Polis tvingar urinkateter på man misstänkt för ringa narkotikabrott, efter att mannen bett att få lämna blodprov.

2013-04-18: Sju av Brasiliens ex-justitieministrar förespråkar avkriminalisering av droger:

The letter signed by the ex-ministers affirms their view that repressive laws against drug possession for personal use are unconstitutional, and that ”each citizen has the freedom to construct his own way of life provided that he respects the space of others.”

2013-04-23: Tullare påkomna med att odla marijuana, men dom gjorde det ”för studiesyfte”, vilket gör att dom antagligen inte kommer bli anmälda för narkotikabrott utan endast tjänstefel. En lag för alla? Inte för dom som upprätthåller lagen.

Attityden vi kämpar mot

Jag gick med i gruppen Centrum för Narkotikavetenskap på Facebook förra året, och jag blev väldigt överraskad: här hålls, bland svenskar, en debatt om droger som är baserad på fakta. Gruppen är fylld med intelligenta och faktakunniga människor och har varit väldigt intressant att följa. Det finns artiklar, frågor, statistik och erfarenhet. Såväl forskare som före detta missbrukare umgås här, och det är en väldigt bra stämning. Men idag så kom följande inlägg in som svar på en artikel om journalisten Pelle Olsson, där han säger att hans åsikter, som journalist, är mindre vinklade än information från experter:

Hur känns det att få stå oemotsagda i ett forum där samtliga har skygglappar på? Känner ni er extra starka då, likt gängmedlemmar i MC-klubbar? Extra säkra i er ”mission”, när ni får medhåll och ryggdunk av likasinnade? Man ställer sig osökt frågan när man läser era pimpade ordbajseriutläggningar, VARFÖR ni är så oerhört rädda för objektivitet och andras synpunkter. Allt som inte ”sjunger örtens lov” är enligt er bluff. Ni tvärvänder 9 av 10 forskarrapporter som ovetenskapliga, men höjer obskyra wannabegurus till skyarna då dessa presenterar någon abstrakt smörja, helt utan verklighetsförankring. Jag har inte valt mitt nick här på FB, utan anledning. Jag har tillhört gruppen Ja-sägare och lättrogna tidigare, enbart pga cannabispacificering. Men efter ett antal självmord i min närmsta krets, insåg jag sanningen. Tänk om ni hade sett bortom 4:20 och istället hjälpt till att begränsa de enorma skador som cannabis orsakar… Vakna, för faaaaan!!!

För det första: bara genom att skriva inlägget så visar han att vi inte står oemotsagda, och att det inte är någon sorts inre cirkel.

För det andra: att beskylla folk för ”pimpat ordbajseri” är att gå rakt in med en ad hominem, och inte förklara vad det är som är problemet med våra argument.

För det tredje, om vi är rädda för andras synpunkter så hade det nog varit en idé att inte lägga in de artiklar vi inte håller med om i gruppen. Men istället så görs det, och vi bemöter problemen. Och rädda för objektivitet för att vi kritiserar en reporter som anser sig veta mer än experter?

För det fjärde, ”obskyra wannabegurus” som Kofi Annan, Desmond Tutu, David Nutt, och Milton Friedman?

För det femte: att beskylla andra för att vara fega och sedan inte våga lägga sitt namn bakom sin åsikt är rätt motsägelsefullt.

För det sjätte: han efterfrågar objektivitet, men sedan presenterar han argument baserat på anekdotisk bevisföring. Det är motsatsen till vetenskaplig bevisföring.

Men min favorit var, efter upprepade efterfrågningar att han skulle backa upp hans åsikter med någon form av rapport, eller länka en enda artikel som motbevisade åsikterna i gruppen som han ansåg falska, så svarade han:

[…] jag rekommenderar att du helt enkelt läser på rent generellt i ämnet som debatteras.

Medan detta blogginlägg kan ses som ett argt skrikande ut i etern åt ett ensamt troll, så vill jag att människor ska förstå att det är oftast så här det går till när man försöker diskutera drogpolitik. Jobbet man måste lägga på att reda ut motståndares argumentationsfel och felaktiga verklighetsuppfattning är ofta så massivt att man vill lägga sig ner och gråta, samtidigt som man måste försvara sig mot anklagelser om att ”man bara vill knarka” och frågor som ”kan inte bara alla sluta ta droger?”

”Finns det inte viktigare saker att bry sig om?”

Detta är en fråga som jag stöter på då och då när jag diskuterar drogpolitik, oftast när personen man diskuterar med har fått slut på argument. Jag tyckte Galago (en fantastisk tidning för övrigt) summerade detta beteende strålande i följande serie:

Argumentet antar att varje gång du bryr dig om någonting så är det tid då du inte bryr dig om något annat. Men argumentet är felaktigt: livet erbjuder inte möjligheter att ”bry sig” om varje sak, hela tiden. Om jag går till ICA och handlar, och inte gör något åt svältande barn på vägen, bryr jag mig inte då? Och om jag skänker pengar till en insamlare för Rädda Barnen på vägen, betyder det att jag inte bryr mig om miljön?

För det andra, många av dom sakerna jag också bryr mig om (som till exempel anonymitet på nätet, problem inom sjukvården och skolan, och systemisk rasism) har redan livliga debatter i det offentliga rummet, och det finns möjligheter att rösta på partier som står på ens sida i frågan. Piratpartiet har i och för sig gått ut och sagt att dom vill avkriminalisera all narkotika för eget bruk, så sakta men säkert rör sig frågan mot konventionell politik, men det är lång tid kvar innan det blir accepterat att prata om uppluckrande av den restriktiva drogpolitiken utan att bli beskylld för att ha drogögon mitt i ansiktet.

För det tredje så är detta en väldigt viktig fråga. Sedan Mexiko 2005 förklarade krig mot drogkartellerna så har 60 000 personer dött. Folk blir avskedade för att dom får medicin mot effekterna av hjärncancer. Och som jag pratade om i ett inlägg tidigareförhindrar droglagarna ordentlig forskning runt dessa substanser. För att inte tala om alla som hamnar i fängelse eller får böter för något som är ett offerlöst brott:

Antalet anmälda narkotikabrott har ökat både i ett kortare och i ett längre tidsperspektiv. Mellan 1975 och 2011 mer än tiofaldigades antalet anmälda narkotikabrott och under 2000-talet har de nära nog tredubblats. Det är främst de ringa brotten som står för den kraftiga ökningen under 2000-talet. År 2011 utgjorde eget bruk grund för 58 procent av alla anmälningar och innehav var grund för 32 procent.

Och även:

De klart vanligaste drogerna i narkotikalagföringsstatistiken är cannabis och amfetamin.

Så, 90% av alla narkotikabrott är för innehav eller bruk, och det mesta är cannnabis eller amfetamin. Så de som lider mest är inte langare eller smugglare, utan brukarna. Och missbrukarna.

Om ni tycker att detta är petitesser så rekommenderar jag att ni funderar över er prioritering: är det viktigare att säga åt folk att sluta bry sig, än att bry sig?

Köpenhamn föreslår legalisering av cannabis

I Köpenhamn har det diskuterats en tid om man ska legalisera hasch. Frank Jensen, Köpenhamns överborgmästare, har försökt få igenom det två gånger innan och argumenterar nu en tredje gång. Och det tog så klart inte lång tid för svenska politiker att få skrämselhicka varpå 20 skånska politiker skickade ett brev till Frank för att ge upp hans treåriga testprojekt och vädja för att behålla förbudet, med argument som:

– Det är en uppenbar risk att fler barn och ungdomar kommer över drogen om den säljs i statliga butiker i Köpenhamn. Drogen blir legitimerad, säger Åkesson till tidningen.

För det kommer tydligen, på något sätt, bli enklare för barn att köpa cannabis från statliga butiker som kollar legitimation på sina kunder, än det är idag då man helt enkelt kan vandra bort till Christiania och handlar där ingen undersöker kundernas ålder. Jag förstår inte logiken bakom detta. Inte heller Frank, som svarar:

– Inte för att jag vill att fler ska röka hasch, inte för att det är ofarligt. Men hasch måste betraktas som ett rusmedel som vunnit insteg i vår kultur, som alkohol. Många som började röka hasch som unga är i dag vuxna med ett förnuftigt förhållande till drogen, de röker kanske en – två gånger i veckan, sade Jensen i en tidigare intervju med Sydsvenskan.

Vidare så skrev han ett debattinlägg där han skriver följande:

Flera decennier av en narkotikapolitik som förbjuder cannabis har visat sig inte fungera. Antalet cannabisanvändare i Danmark ökar stadigt, och haschhandeln omsätter årligen miljarder kronor till fördel för den organiserade brottsligheten. Det är två tendenser som vi inte kan bortse ifrån – därför måste vi tänka utanför boxen och titta på alternativa lösningar på problemet.

Med detta som grund har Köpenhamns kommun avsatt 100 000 danska kronor av budgeten 2013 till att hålla en konferens där vi ska lära oss mer om hur vi på försök kan genomföra en legalisering av hasch och marijuana i Köpenhamn.

Detta går emot svenska politiker, som vägrar ens fundera på alternativa lösningar, något jag skäms över. Han skriver vidare:

Det är klart att vi inte vill legalisera hasch för att få fler att röka det, och det kommer också i fortsättningen att vara ett cannabisförbud för personer under 18 år. Och så länge det finns restriktioner finns det också risker för en svart marknad. Det är de grundläggande förutsättningarna.

En av fördelarna jag kan se med en legalisering är att det kommer att bli lättare att komma i kontakt med användarna – innan deras bruk eventuellt övergår i ett rent missbruk.

Kloka ord. Och nu har han till och med fått med legaliseringsförslaget i Köpenhamns socialdemokraters valprogram. Det verkar som att Köpenhamn går en ljusare, friare, och friskare framtid till mötes. Kommer vi följa efter?

Jag vill slutligen ta upp en sak från en debattartikel från två politiker som är mot förslaget:

Idag arrangerar Frank Jensen (S), överborgmästare i Köpenhamn, en konferens som ett led i sina försök att legalisera cannabis. Ett av huvudargumenten är att det ska leda till minskad brottslighet.

Det är ett märkligt resonemang. På vilket annat område legaliserar man det som är olagligt för att minska kriminaliteten? Istället bör insatserna för att bekämpa det som är både olagligt och farligt för ungdomar förstärkas och utvecklas.

För att svara på den fetstilta frågan: homosexualitet och religion (och det tar jag upp även om jag personligen tror att religion gör mer skada än nytta för mänskligheten, för att man kan inte förbjuda bort det, folk kommer följa religioner ändå. Vi kan endast bekämpa det med kunskap. Känns det igen?).

Droglagar hindrar forskning om depression

David Nutt är en neuropsykofarmakolog från Storbritannien som forskar kring drogers påverkan på oss. Han har bland annat gjort en rapport runt drogers skadeverkningar på oss och samhället runtom oss. Härnäst så tänkte han undersöka psilocybins egenskaper för att hjälpa folk med depression:

– Vad vi försöker göra är att undersöka den outforskade mängden av illegala droger för att se om vi kan hitta nya och hälsosamma användningsområden hos dem för att använda dem på människor vars liv ofta drabbas allvarligt av sjukdomar som depression, säger David Nutt som tycker att tillsynsmyndigheternas synsätt är primitivt.

Men extremt restriktiva droglagar har stoppat denna undersökning. Laboratorier får inte tillverka ämnet själva, och den byråkratiska hinderbanan som vårt politiska system har satt upp gör att företag tvekar för att ge sig på det:

”The trial hasn’t started yet because the big problem is getting hold of the drug. We’re not allowed to go and pick the mushrooms anymore and finding a company to provide this illegal drug in a way that can be prepared for trial use as yet has proved impossible,” Nutt said on the eve of the British Neuroscience Association’s Festival of Neuroscience in London.

Storbritannien gör samma misstag som USA och klassar en drog med relativt lite forskning (en sökning på ”alcohol” på Google Scholar ger mig 2 680 000 resultat, ”tobacco” ger 1 810 000, ”cannabis” ger 268 000 och ”psilocybin” ger 10 200) som en klass A-drog, vilket säger att det inte finns något accepterat medicinskt användande. Så, drogen saknar medicinskt värde, så vi får inte forska runt dom, så vi kan inte få reda på dess medicinska värden… men, som med cannabis, så är svampar med psilocybin mindre farliga än de lagliga alternativen, till och med den minst skadliga av alla testade droger enligt en holländsk undersökning, och minst beroendeframkallande.

Är detta värderingar vi vill uppmuntra? Istället för att undersöka de sakerna vi är rädda för, så förbjuder vi dem och förbjuder folk från att undersöka dem. Det är trots allt mycket enklare att hålla fast vid sina gamla fördomar och förbjuda folk från att utmana dom, än att vara öppensinnad och erkänna fel när ny information kommer fram.

Inte för att det här är ny kontrovers