”Finns det inte viktigare saker att bry sig om?”

Detta är en fråga som jag stöter på då och då när jag diskuterar drogpolitik, oftast när personen man diskuterar med har fått slut på argument. Jag tyckte Galago (en fantastisk tidning för övrigt) summerade detta beteende strålande i följande serie:

Argumentet antar att varje gång du bryr dig om någonting så är det tid då du inte bryr dig om något annat. Men argumentet är felaktigt: livet erbjuder inte möjligheter att ”bry sig” om varje sak, hela tiden. Om jag går till ICA och handlar, och inte gör något åt svältande barn på vägen, bryr jag mig inte då? Och om jag skänker pengar till en insamlare för Rädda Barnen på vägen, betyder det att jag inte bryr mig om miljön?

För det andra, många av dom sakerna jag också bryr mig om (som till exempel anonymitet på nätet, problem inom sjukvården och skolan, och systemisk rasism) har redan livliga debatter i det offentliga rummet, och det finns möjligheter att rösta på partier som står på ens sida i frågan. Piratpartiet har i och för sig gått ut och sagt att dom vill avkriminalisera all narkotika för eget bruk, så sakta men säkert rör sig frågan mot konventionell politik, men det är lång tid kvar innan det blir accepterat att prata om uppluckrande av den restriktiva drogpolitiken utan att bli beskylld för att ha drogögon mitt i ansiktet.

För det tredje så är detta en väldigt viktig fråga. Sedan Mexiko 2005 förklarade krig mot drogkartellerna så har 60 000 personer dött. Folk blir avskedade för att dom får medicin mot effekterna av hjärncancer. Och som jag pratade om i ett inlägg tidigareförhindrar droglagarna ordentlig forskning runt dessa substanser. För att inte tala om alla som hamnar i fängelse eller får böter för något som är ett offerlöst brott:

Antalet anmälda narkotikabrott har ökat både i ett kortare och i ett längre tidsperspektiv. Mellan 1975 och 2011 mer än tiofaldigades antalet anmälda narkotikabrott och under 2000-talet har de nära nog tredubblats. Det är främst de ringa brotten som står för den kraftiga ökningen under 2000-talet. År 2011 utgjorde eget bruk grund för 58 procent av alla anmälningar och innehav var grund för 32 procent.

Och även:

De klart vanligaste drogerna i narkotikalagföringsstatistiken är cannabis och amfetamin.

Så, 90% av alla narkotikabrott är för innehav eller bruk, och det mesta är cannnabis eller amfetamin. Så de som lider mest är inte langare eller smugglare, utan brukarna. Och missbrukarna.

Om ni tycker att detta är petitesser så rekommenderar jag att ni funderar över er prioritering: är det viktigare att säga åt folk att sluta bry sig, än att bry sig?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s