Attityden vi kämpar mot

Jag gick med i gruppen Centrum för Narkotikavetenskap på Facebook förra året, och jag blev väldigt överraskad: här hålls, bland svenskar, en debatt om droger som är baserad på fakta. Gruppen är fylld med intelligenta och faktakunniga människor och har varit väldigt intressant att följa. Det finns artiklar, frågor, statistik och erfarenhet. Såväl forskare som före detta missbrukare umgås här, och det är en väldigt bra stämning. Men idag så kom följande inlägg in som svar på en artikel om journalisten Pelle Olsson, där han säger att hans åsikter, som journalist, är mindre vinklade än information från experter:

Hur känns det att få stå oemotsagda i ett forum där samtliga har skygglappar på? Känner ni er extra starka då, likt gängmedlemmar i MC-klubbar? Extra säkra i er ”mission”, när ni får medhåll och ryggdunk av likasinnade? Man ställer sig osökt frågan när man läser era pimpade ordbajseriutläggningar, VARFÖR ni är så oerhört rädda för objektivitet och andras synpunkter. Allt som inte ”sjunger örtens lov” är enligt er bluff. Ni tvärvänder 9 av 10 forskarrapporter som ovetenskapliga, men höjer obskyra wannabegurus till skyarna då dessa presenterar någon abstrakt smörja, helt utan verklighetsförankring. Jag har inte valt mitt nick här på FB, utan anledning. Jag har tillhört gruppen Ja-sägare och lättrogna tidigare, enbart pga cannabispacificering. Men efter ett antal självmord i min närmsta krets, insåg jag sanningen. Tänk om ni hade sett bortom 4:20 och istället hjälpt till att begränsa de enorma skador som cannabis orsakar… Vakna, för faaaaan!!!

För det första: bara genom att skriva inlägget så visar han att vi inte står oemotsagda, och att det inte är någon sorts inre cirkel.

För det andra: att beskylla folk för ”pimpat ordbajseri” är att gå rakt in med en ad hominem, och inte förklara vad det är som är problemet med våra argument.

För det tredje, om vi är rädda för andras synpunkter så hade det nog varit en idé att inte lägga in de artiklar vi inte håller med om i gruppen. Men istället så görs det, och vi bemöter problemen. Och rädda för objektivitet för att vi kritiserar en reporter som anser sig veta mer än experter?

För det fjärde, ”obskyra wannabegurus” som Kofi Annan, Desmond Tutu, David Nutt, och Milton Friedman?

För det femte: att beskylla andra för att vara fega och sedan inte våga lägga sitt namn bakom sin åsikt är rätt motsägelsefullt.

För det sjätte: han efterfrågar objektivitet, men sedan presenterar han argument baserat på anekdotisk bevisföring. Det är motsatsen till vetenskaplig bevisföring.

Men min favorit var, efter upprepade efterfrågningar att han skulle backa upp hans åsikter med någon form av rapport, eller länka en enda artikel som motbevisade åsikterna i gruppen som han ansåg falska, så svarade han:

[…] jag rekommenderar att du helt enkelt läser på rent generellt i ämnet som debatteras.

Medan detta blogginlägg kan ses som ett argt skrikande ut i etern åt ett ensamt troll, så vill jag att människor ska förstå att det är oftast så här det går till när man försöker diskutera drogpolitik. Jobbet man måste lägga på att reda ut motståndares argumentationsfel och felaktiga verklighetsuppfattning är ofta så massivt att man vill lägga sig ner och gråta, samtidigt som man måste försvara sig mot anklagelser om att ”man bara vill knarka” och frågor som ”kan inte bara alla sluta ta droger?”

Annonser

One thought on “Attityden vi kämpar mot

  1. Ping: Motståndarna förnekar sig inte | Här står jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s