Intressant statistik

Jag läste igenom narkotikabrottsdelen i BRÅs rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2008-2011, och tänkte kommentera på några delar. Jag vill gå rakt ut och säga också att jag inte är en statistiker, så det är fullt möjligt att jag drar felaktiga slutsatser. Om ni ser något som ni anser är fel, peka gärna ut det och berätta varför. Med det sagt, låt oss börja.

Narkotikabrott är främst ett spaningsbrott, vilket innebär att det sällan är allmänhet, brottsoffer, vittnen eller liknande som står för anmälningarna, utan omfattningen av den anmälda brottsligheten är
beroende av myndighetsprioriteringar.

Då varje brukstillfälle per definition är ett narkotikabrott begås sannolikt miljontals brott årligen och det är endast en bråkdel av dessa som återfinns i brottsstatistiken. Det innebär att anmälningarnas omfattning och struktur inte primärt beskriver brottsligheten, utan i första hand brottsbekämpningen.

Endast en bråkdel… är det inte underligt att vi ser så allvarligt på droger, när det finns ”sannolikt miljontals” tillfällen där folk röker på, skjuter upp, eller sväljer piller? Och vi sätter dit en bråkdel för att vi letar upp dom och bestraffar dom, inte för att dom stör.

Mellan åren 2000 och 2006 ökade antalet anmälda drograttfylleribrott från cirka 300 till 10000.

De två senare kartläggningarna visade att antalet personer med ett tungt narkotikamissbruk ökade från 19 000 år 1992 till 26000 år 1998. […] Enligt [en uppskattning som baseras på bearbetningar av slutenvårdsstatistik] fortsatte uppgången fram till och med år 2001, då antalet tunga missbrukare uppskattades till omkring 28000. Därefter sjönk antalet något och år 2004 uppskattades antalet personer med tungt missbruk åter vara av samma storleksordning som år 1998, det vill säga cirka 26000.

Enligt en registerstudie av det problematiska narkotikamissbruket som gjorts av FHI uppgick antalet problematiska narkotikaanvändare till 29500 år 2007.

Enligt Socialstyrelsens redovisningar av dödsorsaksstatistiken ökade antalet narkotikarelaterade dödsfall kontinuerligt mellan 1975 och 2001, från 35 till 403 fall per år. Därefter skedde en viss minskning och år 2006 uppgick dödsfallen till 310.

Ej heller verkar vår strikta drogpolitik kunna minska antalet drograttfyllerister, missbrukare eller dödsfall kopplade till narkotika.

Under 2000-talet har antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen nära nog tredubblats.

Enbart eget bruk utgjorde grund för 58 procent av alla anmälningar år 2011 och innehav var grund för 32 procent. Överlåtelsebrotten svarade för 9 procent av de anmälda brotten, medan framställningsbrotten bidrog med knappt en procent.

Antalet anmälda brott mot smugglingslagen som avsåg narkotika uppgick år 2011 till knappt 2600, vilket motsvarar 32 anmälda brott per 100000 invånare. Jämfört med anmälda narkotikabrott mot narkotikastrafflagen utgör således smugglingsbrotten endast tre procent av brottstyperna tillsammans

En förklaring till diskrepansen är, som redan nämnts, att alltmer polisresurser ägnats narkotikaområdet, varvid fler narkotikabrott upptäcks och rapporteras, och att resurserna i stor utsträckning lagts på att beivra eget bruk.

Inte heller lyckas vi minska antalet användare, och de som vi arresterar är inte drogkungar eller langare, utan 90% av alla anmälda brott är för eget bruk eller innehav! Är detta verkligen rimligt?

Ni kan ladda hem och läsa rapporten här.