Förbudsivrare slår knut på sig själva

Argumenten från förbudsivrare är inte övertygande de bästa av dagar, men ibland stöter man på idioti av sällan skådat slag. Jag pratar om en artikel i Helsingborgs Dagblad av Mikael Lindberg, Landskronas representant i Europan cities against drugs (ECAD). Det var så mycket smörja att jag kände mig tvungen att göra en play-by-play-analys av den. Vi börjar med första stycket:

Nya och allt mer fantasifulla namn på droger dyker med jämna mellanrum upp på den svenska marknaden.

Det verkar som att Mikael har ett lingvistiskt problem? Vill dom inte bara styra våra tankar (”opinionsbildande arbete”) utan även vårt språk nu?

Lagstiftarna gör sitt för att narkotikaklassa dessa droger, så att tull och polis kan sköta sitt arbete med att minska tillgängligheten.

Jag visste inte att man behövde nya lagar för nya namn på droger? Har vi olika lagar för cannabis, marijuana, hasch, ganja, gräs, och weed?

Den senaste drogen är en tablett med en logga som föreställer Stålmannen. Den finns nu, enligt uppgift, i Skåne.

Nej, tabletten med en Stålmannen-logga (och inte ”en logga som föreställer Stålmannen”. Seriöst, hur skriver han?) innehöll PMMA, och det är ingen ny drog:

PMA and its close relative PMMA are not new drugs; they were made in the 1950s and tested for beneficial mood effects then.

Och den är redan olaglig:

De innehåller stora mängder av den farliga substansen PMMA som är narkotikaklassad och därmed olaglig att inneha, sälja och köpa i Sverige.

Så är det namn eller gamla droger som är problemet som gör att vi måste involvera lagstiftarna? Ska vi förbjuda ord, och göra PMA dubbel-olagligt?

I slutet av förra året kretsade rubrikerna kring det cannabisliknande preparatet Spice.

Här kommer vi till vad jag tror Mikael syftar på från början, men blandar ihop det med all narkotika: de nya kemikalierna med cannabisliknande rus (för dom är inte ”cannabisliknande”) som kallas spice (och även här blandar han ihop namn: Spice med stort s syftar till en originalprodukten, spice med litet s syftar på varugruppen). Men problemet med spice beror till stor del på just cannabisförbudet. Genom nuvarande lagstiftning är de olika spice-preparaten lagliga under en tid, och de går inte att hitta med ett urinprov inriktat mot cannabis. Så för att inte få problem med lagen så söker sig folk till de här farligare preparaten.

Det som också har dykt upp med jämna mellanrum under de senaste 25 åren är den lömska legaliseringsdebatten, främst kopplad till cannabis.

”Den lömska legaliseringsdebatten” X)

I debatten påstås bland annat, med hänvisning till mängden narkotikarelaterade dödsfall, att svensk narkotikapolitik är misslyckad . En restriktiv narkotikapolitik ses, trots goda förebyggande insatser, som misslyckad.

En hade ju kunnat tycka att resultatet av ”goda förebyggande insatser” hade varit minskade narkotikarelaterade dödsfall. Men vad är de goda förebyggande insatserna, och vad är det som är så bra med dom att dom väger upp för en ”rekordhög dödlighet av narkotika”?

För att förhindra en legalisering – som skulle leda till ökad användning och spridning – krävs ett nationellt och internationellt opinionsbildande arbete.

Att en legalisering leder till ökat användande är också något som presenteras som en oemotsäglig sanning av förbudsivrare. Men om man tittar på t.ex. Colorado där man legaliserad cannabis i början av 2014, så verkar användandet bland unga gått ner. Det behövs självklart mer information för att kunna säga något definitivt, men det visar i alla fall att det inte är så självklart att användande skulle öka. Men det stämmer även väl överens med trenden att unga dricker mindre och mindre alkohol, en drog som är laglig och reglerad. När vi tar tillbaka marknaden från de kriminella på gatan (jag tvivlar på att dom kollar ålder på sina kunder) och ger den till en offentlig verksamhet så tar vi tillbaka kontrollen av varan. Kan tyckas självklart, men även om det inte gör det så verkar informationen backa upp det.

Avgörande för en framgångsrik restriktiv narkotikapolitik och goda resultat i arbetet mot droger är tydliga lokala och politiska ställningstaganden och satsningar.

Detta stycket är så talande för förbudsivrare: vi ska inte ha en framgångsrik narkotikapolitik, det måste vara en framgångsrik restriktiv narkotikapolitik. Man har alltså redan bestämd sig för vad för typ av politik man vill föra, sedan ska man bara försöka få världen att hänga efter. Istället för att titta på vad som fungerar, och gå därifrån. Och som dom säger är det viktiga inte, säg, ett informativt debattklimat, eller uppföljningar för att se vad som fungerar bäst: nej, det viktigaste är politiska ställningstaganden. Ja, det kommer lösa allt.

Sedan får vi hälsa på en gammal halmgubbe:

Unga som provar cannabis gör det tillsammans med andra, och när drogen framställs som harmlös kan en spridningseffekt uppstå.

Jag har redan skrivit ett inlägg om att det är ingen som säger att cannabis är harmlöst, men detta argument är så lockande att Mikael måste ha med det två gånger:

Alla som arbetar med missbruk av droger vet att alkohol är ett ännu större gissel, sett både till kostnader och mänskligt lidande. Men det är inget argument för att legalisera ännu en drog – för i motsats till vad legaliseringsförespråkarna påstår är drogen inte harmlös.

Och jag har även skrivit ett inlägg om att alla som vill behålla cannabis förbjudet och själva erkänner att alkohol är värre borde väl vilja förbjuda det med? Men aldrig ett ord om att förbjuda svenskarnas favoritfördärv alkohol. Det finns inte ett parti, inte en enda förening som vill det! Snacka om att det är rädsla för det okända, och inte förnuft, som styr dessa människor.

Vem vill att exempelvis trafiknäringen, industrin och olika nyckeltjänster i samhället ska riskera att bemannas av drogpåverkade personer? Är det någon som vill ha ännu fler kontrollfunktioner för att slå vakt om säkerheten på våra arbetsplatser?

Heads-up: det gör dom redan! Människor som tar droger i Sverige idag är inte totalt separerade från samhället, dom existerar fortfarande i det! Och har jobb! Och vi har redan regler mot alkoholbruk på jobb, varför skulle inte det räcka för andra droger? Annars, vad är det för fel på alkohollagstiftningen?

Där antar cannabis en allt mer förädlad form och blir allt starkare. Den dyker upp i godis, läskedrycker, bakverk och i andra ät- eller drickbara former.

Tycker det är lustigt att man verkar använda ”förädlad” som något negativt. Det är väl bra att man får bort annat än det man vill åt? En reglerad marknad som ser till att produkten inte är farlig är väl en bra sak?

De ökade skatteintäkter som delstaterna tänker sig att legal försäljning ska ge lär inte räcka till att täcka de kostnader som legaliseringen för med sig i form av behandlings- och stödinsatser och ökade sjukvårdskostnader.

”Lär”. Va. Räknar Mikael med alla resurser som inte längre behöver gå till poänglös jagande av narkotikabrukare? har han gjort en kalkyl överhuvudtaget? Eller är det återigen önskedrömmar om hur han tycker världen borde se ut?

Rörigt, felaktigt, falskt och vilseledande. Med motståndare som dessa borde förnuftet segra utan problem. Vi hoppas på en ljus framtid.

Annonser

4 thoughts on “Förbudsivrare slår knut på sig själva

  1. Ping: ECAD Får svar på tal. | censurombudsmannen

  2. Ping: Förbudsivrarna sprider felaktigheter om narkotika - En enkel man

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s