… eller min mat!

Detta är en fortsättning på ett tidigare inlägg som kritiserade media för att ta strid för människors fria bruk av alkohol och tobak helt utan att fundera på hur annan narkotika påverkas av förbud (inte ens strikta regleringar).

Då sa Dagen Nyheter att ”vad folk gör i sina hem bör ingen folkhälsominister lägga sig i”, vilket jag håller med om. Den här gången handlar det om Gabriel Wikströms utspel om fettskatt:

– Jag tycker inte man ska utesluta det, särskilt inte om utvecklingen går i den här oroväckande riktningen, säger folkhälsominister Gabriel Wikström (S).

Vad har detta fått för svar? Dagens Nyheter säger:

Det går inte att beskatta bort allt som gör livet farligt, solkigt, avigt och onyttigt. Medborgarna måste få en yta där de kan leva sina liv utan synpunkter från aldrig så välvilliga folkhälsoministrar.

Som vuxna människor kan vi inte kräva att alla våra problem ska lösas av någon annan, oavsett om denna andra är folkhälsominister, matproducent eller Ica-handlare. Livet är fullt av frestelser. En del faller vi för, andra motstår vi. Så är det att vara människa.

Hårda ord. Vad säger dom då om narkotika?

För samhället medför narkotikan både sociala kostnader och följdbrottslighet. Det finns således gott fog för att utdöma hårda straff gentemot narkotikahandelns profitörer.

Man kan prata om att ”straffskalan för många narkotikabrott drakonisk”, men att ifrågasätta straff för ett offerlöst brott är det inte frågan om. Vi ska självklart få äta, dricka, och röka (tobak) oss till döds. Men är det droger som faller utanför den sociala acceptansen så är det helt plötsligt upp till staten att rädda oss från oss själva. Vi går vidare till Aftonbladets ledare:

I stället är det fattigdomen som ska bekämpas, arbetslösheten som ska minska och trångboddheten som måste försvinna. Stora frågor som inte ska förringas med prat om en korkad fettskatt.

Samma sak där. Och även om Aftonbladet har ett försök till en mer skademinimerande syn på narkotikapolitik så kan de fortfarande inte förstå vidden av problemet:

Men hårdare straff för att minska narkotikaanvändandet har testats i årtionden utan några bra resultat.

Man ifrågasätter hårdare straff. Men dom ifrågasätter inte straff för ett personligt val. Och man förstår inte att det är förbudet som skapar en osäker svart marknad:

Unga svenskar har med lätthet kunnat fortsätta att leka med döden. Nätet är en kittel full med gift.

Om vi hade haft en reglerad marknad så hade vi kunnat hålla koll på innehållet i droger. Ledare måste ta bladet från munnen och våga gå lika hårt åt en kriminalisering av narkotikabruk som införandet av en fettskatt. Allt annat är hyckleri.