… eller min mat!

Detta är en fortsättning på ett tidigare inlägg som kritiserade media för att ta strid för människors fria bruk av alkohol och tobak helt utan att fundera på hur annan narkotika påverkas av förbud (inte ens strikta regleringar).

Då sa Dagen Nyheter att ”vad folk gör i sina hem bör ingen folkhälsominister lägga sig i”, vilket jag håller med om. Den här gången handlar det om Gabriel Wikströms utspel om fettskatt:

– Jag tycker inte man ska utesluta det, särskilt inte om utvecklingen går i den här oroväckande riktningen, säger folkhälsominister Gabriel Wikström (S).

Vad har detta fått för svar? Dagens Nyheter säger:

Det går inte att beskatta bort allt som gör livet farligt, solkigt, avigt och onyttigt. Medborgarna måste få en yta där de kan leva sina liv utan synpunkter från aldrig så välvilliga folkhälsoministrar.

Som vuxna människor kan vi inte kräva att alla våra problem ska lösas av någon annan, oavsett om denna andra är folkhälsominister, matproducent eller Ica-handlare. Livet är fullt av frestelser. En del faller vi för, andra motstår vi. Så är det att vara människa.

Hårda ord. Vad säger dom då om narkotika?

För samhället medför narkotikan både sociala kostnader och följdbrottslighet. Det finns således gott fog för att utdöma hårda straff gentemot narkotikahandelns profitörer.

Man kan prata om att ”straffskalan för många narkotikabrott drakonisk”, men att ifrågasätta straff för ett offerlöst brott är det inte frågan om. Vi ska självklart få äta, dricka, och röka (tobak) oss till döds. Men är det droger som faller utanför den sociala acceptansen så är det helt plötsligt upp till staten att rädda oss från oss själva. Vi går vidare till Aftonbladets ledare:

I stället är det fattigdomen som ska bekämpas, arbetslösheten som ska minska och trångboddheten som måste försvinna. Stora frågor som inte ska förringas med prat om en korkad fettskatt.

Samma sak där. Och även om Aftonbladet har ett försök till en mer skademinimerande syn på narkotikapolitik så kan de fortfarande inte förstå vidden av problemet:

Men hårdare straff för att minska narkotikaanvändandet har testats i årtionden utan några bra resultat.

Man ifrågasätter hårdare straff. Men dom ifrågasätter inte straff för ett personligt val. Och man förstår inte att det är förbudet som skapar en osäker svart marknad:

Unga svenskar har med lätthet kunnat fortsätta att leka med döden. Nätet är en kittel full med gift.

Om vi hade haft en reglerad marknad så hade vi kunnat hålla koll på innehållet i droger. Ledare måste ta bladet från munnen och våga gå lika hårt åt en kriminalisering av narkotikabruk som införandet av en fettskatt. Allt annat är hyckleri.

Tecken på ett systematiskt misslyckande

I söndags var det svensk premiärvisningen av The Culture High, en dokumentär om det det fallerade ”kriget mot droger”, gjord av samma gäng som även gjorde dokumentären The Union. Det var en väldigt trevlig tillställning, där även t.ex. Fria Fröet var där och lyfte stämningen. Ni kan läsa mer om tillställningen här.

Innan visningen så var det en paneldiskussion där arrangörerna bjöd in flertalet motståndare till en uppluckring av våra restriktiva narkotikalagar, men samtliga tackade nej. Detta är symptomatiskt för en kultur där de inte känner att dom ska behöva förklara sig. Dom är mot droger, droger ska vara förbjudet, inget kan övertala dom, så varför lyssna på någon annan än dom själva och de likasinnade?

Detta beteende blir ännu tydligare när Kristianstad kommun går ut med ett pressmeddelande om en ”konferens om cannabis och Spice”:

Personal inom vården, skolan, socialtjänsten och polisen upplever att man har för dålig kunskap om de medicinska och psykosociala effekterna av cannabis och andra syntetiska cannabinoider, som Spice. Därför arrangerar Brotts och drogförebyggande rådet, Brå, i Kristianstad en konferens med två av landets ledande experter på området.

Det finns en del här att säga, men först undrar jag om det är vanligt att utannonsera sådana konferenser endast två dagar innan? Man skulle kunna tro att dom inte vill ha dit folk dom inte har pratat med innan. Det kan å andra sidan vara helt normalt också, så jag lämnar det där.

Men däremot så har staten haft monopol på droginformation i decennier, och inte låtit någon som skulle ha en annan åsikt komma till tals… och nu så säger folk att dom inte vet något om det? Är inte det ett misslyckande av enorma proportioner? Tänk om Trafikverket gick ut och sa att dom inte vet hur växlar fungerar, och måste gå på en utbildning om det.

Och än en gång så lyckas dom blanda ihop varumärket Spice med varugruppen spice. Och genom att skriva ”cannabis och andra syntetiska cannabinoider” insinuerar man att cannabis är en syntetisk cannabinoid. Och en av experterna man bjudit in anser att marijuana och hasch är olika droger, varav hasch är farligare än kokain.

Sedan ska det även vara en tredagarskonferens i Stockholm tillsammans med WHO, och i en artikel om det kan man läsa följande:

Är det bara skadliga hälsoeffekter som tas upp på konferensen, inte exempelvis möjlig positiv användning av ”medical marijuana”?
– Nej, inte vid detta expertmöte, men det kommer även hållas sådana senare. Det gäller nu att få fram bästa möjliga kunskap för att regeringar ska kunna fatta bra beslut vid FN-mötet, svarar Renström.

Alltså, för att kunna fatta bra beslut, så ska man ta fram bästa möjliga kunskap, vilket betyder att endast titta på de negativa effekterna. Som att sätta regleringar runt bilar genom att endast titta på hur många som dör i trafiken och hur mycket dom släpper ut. 300 döda och 300 skadade, samt 10 miljoner ton CO² om året? Vad sjutton tillåter vi bilar för?

Kan agendan vara tydligare?

Rör inte MIN drog!

Hälsominister Gabriel Wikström (S) har lagt fram några förslag om hur man kan minska rökning i samhället, dessa inkluderar förbud mot att röka på uteserveringar, busshållplatser och lekplatser, samt att införa s.k. neutrala cigarettpaket. Dessa kan verkar som förnuftiga förslag, då förbudet mot rökning på krogar var en hejdundrande succé:

  • De restauranganställdas hälsa har förbättrats avsevärt under året.
  • 16 % har noterat klart förbättrade inkomster (medan 6% noterade mindre, och 78 % sa att det var detsamma som innan)
  • Enligt en studie som Läkare mot tobak genomfört så är krogpersonalen positiv till förbudet
  • Enligt en Temoundersökning från i vintras är över 90 procent av svenskarna för rökstoppet

Lägg även därtill att ”rökningen den enskilt största riskfaktorn för ohälsa i Sverige”, att antal rökare har fortsatt att stadigt minska (s. 127) sedan dess, och att antal rökare i Australien föll snabbare än på 20 år när man införde neutrala cigarettpaket, (för varför skulle tobaksbolag kämpa mot det med näbbar och klor om det inte påverkade försäljning?) så torde detta vara ett välkommet förslag.

Men icke. För nu gäller det en accepterad drog, och då går vi i taket. Även om det är en drog som är skyldig för att döda 12 000 personer och för att 100 000 personer insjuknade i rökrelaterade sjukdomar per år, och även om att vi fortfarande får köpa och bruka i våra hem, så accepteras inte inskränkningar på folks ”rätt” att röka tobak av vissa. T.ex. skriver Göteborgsposten en ledare där dom säger att man ”behandla[r] medborgarna som mindre vetande”, ”drar ut i strid mot individens fria val”, att ”inte en enda vanlig svensk [ska] komma och tro att hen vet bäst hur hen vill leva sitt liv” och att det handlar om ”ett glädjedödarsamhälle där förbudsvurmande statsråd tillåts rumstera runt utan respekt för enskilda individer”.

DN.TV använder man personattacker och gör narr av antalet besökare, hur ”munter” presskonferensen var, kallar Wikström för ”lillgammal”, att han är en ”förmyndarperson”. När Erik Helmerson känner att han inte kan avskriva Wikströms förslag helt så måste han istället attackera honom genom att säga att han borde gå längre, men att han ”inte vågar”. Men sedan säger han ”vad folk gör i sina hem bör ingen folkhälsominister lägga sig i”.

Moderaterna anser heller inte att det i nuläget finns anledning att ändra på de regler som finns i dag.

Var är då dessa röster när man rakt ut förbjuder mindre farliga droger som cannabis, MDMA, psilocybin, och LSD? Varför ska en folkhälsominister lägga sig i när man brukar dessa droger i hemmet, men inte tobak? Varför är inte det en strid mot individens fria val? När fortfarande nästan 90% anser att det ska vara fortsatt olagligt med cannabis?

Man får gärna anse att dessa förslag, även om dom förbättrat folkhälsan, är överförmynderi och att man måste respektera individens val. Men att bara tycka det om en drog, och fortsätta en förbudslinje på de andra mindre farliga drogerna, är inget annat än rent och skärt moraliserande hyckleri.

Men det är vad Sveriges narkotikadiskurs har som grundstomme: moraliserande hyckleri.

Förbudsivrare slår knut på sig själva

Argumenten från förbudsivrare är inte övertygande de bästa av dagar, men ibland stöter man på idioti av sällan skådat slag. Jag pratar om en artikel i Helsingborgs Dagblad av Mikael Lindberg, Landskronas representant i Europan cities against drugs (ECAD). Det var så mycket smörja att jag kände mig tvungen att göra en play-by-play-analys av den. Vi börjar med första stycket:

Nya och allt mer fantasifulla namn på droger dyker med jämna mellanrum upp på den svenska marknaden.

Det verkar som att Mikael har ett lingvistiskt problem? Vill dom inte bara styra våra tankar (”opinionsbildande arbete”) utan även vårt språk nu?

Lagstiftarna gör sitt för att narkotikaklassa dessa droger, så att tull och polis kan sköta sitt arbete med att minska tillgängligheten.

Jag visste inte att man behövde nya lagar för nya namn på droger? Har vi olika lagar för cannabis, marijuana, hasch, ganja, gräs, och weed?

Den senaste drogen är en tablett med en logga som föreställer Stålmannen. Den finns nu, enligt uppgift, i Skåne.

Nej, tabletten med en Stålmannen-logga (och inte ”en logga som föreställer Stålmannen”. Seriöst, hur skriver han?) innehöll PMMA, och det är ingen ny drog:

PMA and its close relative PMMA are not new drugs; they were made in the 1950s and tested for beneficial mood effects then.

Och den är redan olaglig:

De innehåller stora mängder av den farliga substansen PMMA som är narkotikaklassad och därmed olaglig att inneha, sälja och köpa i Sverige.

Så är det namn eller gamla droger som är problemet som gör att vi måste involvera lagstiftarna? Ska vi förbjuda ord, och göra PMA dubbel-olagligt?

I slutet av förra året kretsade rubrikerna kring det cannabisliknande preparatet Spice.

Här kommer vi till vad jag tror Mikael syftar på från början, men blandar ihop det med all narkotika: de nya kemikalierna med cannabisliknande rus (för dom är inte ”cannabisliknande”) som kallas spice (och även här blandar han ihop namn: Spice med stort s syftar till en originalprodukten, spice med litet s syftar på varugruppen). Men problemet med spice beror till stor del på just cannabisförbudet. Genom nuvarande lagstiftning är de olika spice-preparaten lagliga under en tid, och de går inte att hitta med ett urinprov inriktat mot cannabis. Så för att inte få problem med lagen så söker sig folk till de här farligare preparaten.

Det som också har dykt upp med jämna mellanrum under de senaste 25 åren är den lömska legaliseringsdebatten, främst kopplad till cannabis.

”Den lömska legaliseringsdebatten” X)

I debatten påstås bland annat, med hänvisning till mängden narkotikarelaterade dödsfall, att svensk narkotikapolitik är misslyckad . En restriktiv narkotikapolitik ses, trots goda förebyggande insatser, som misslyckad.

En hade ju kunnat tycka att resultatet av ”goda förebyggande insatser” hade varit minskade narkotikarelaterade dödsfall. Men vad är de goda förebyggande insatserna, och vad är det som är så bra med dom att dom väger upp för en ”rekordhög dödlighet av narkotika”?

För att förhindra en legalisering – som skulle leda till ökad användning och spridning – krävs ett nationellt och internationellt opinionsbildande arbete.

Att en legalisering leder till ökat användande är också något som presenteras som en oemotsäglig sanning av förbudsivrare. Men om man tittar på t.ex. Colorado där man legaliserad cannabis i början av 2014, så verkar användandet bland unga gått ner. Det behövs självklart mer information för att kunna säga något definitivt, men det visar i alla fall att det inte är så självklart att användande skulle öka. Men det stämmer även väl överens med trenden att unga dricker mindre och mindre alkohol, en drog som är laglig och reglerad. När vi tar tillbaka marknaden från de kriminella på gatan (jag tvivlar på att dom kollar ålder på sina kunder) och ger den till en offentlig verksamhet så tar vi tillbaka kontrollen av varan. Kan tyckas självklart, men även om det inte gör det så verkar informationen backa upp det.

Avgörande för en framgångsrik restriktiv narkotikapolitik och goda resultat i arbetet mot droger är tydliga lokala och politiska ställningstaganden och satsningar.

Detta stycket är så talande för förbudsivrare: vi ska inte ha en framgångsrik narkotikapolitik, det måste vara en framgångsrik restriktiv narkotikapolitik. Man har alltså redan bestämd sig för vad för typ av politik man vill föra, sedan ska man bara försöka få världen att hänga efter. Istället för att titta på vad som fungerar, och gå därifrån. Och som dom säger är det viktiga inte, säg, ett informativt debattklimat, eller uppföljningar för att se vad som fungerar bäst: nej, det viktigaste är politiska ställningstaganden. Ja, det kommer lösa allt.

Sedan får vi hälsa på en gammal halmgubbe:

Unga som provar cannabis gör det tillsammans med andra, och när drogen framställs som harmlös kan en spridningseffekt uppstå.

Jag har redan skrivit ett inlägg om att det är ingen som säger att cannabis är harmlöst, men detta argument är så lockande att Mikael måste ha med det två gånger:

Alla som arbetar med missbruk av droger vet att alkohol är ett ännu större gissel, sett både till kostnader och mänskligt lidande. Men det är inget argument för att legalisera ännu en drog – för i motsats till vad legaliseringsförespråkarna påstår är drogen inte harmlös.

Och jag har även skrivit ett inlägg om att alla som vill behålla cannabis förbjudet och själva erkänner att alkohol är värre borde väl vilja förbjuda det med? Men aldrig ett ord om att förbjuda svenskarnas favoritfördärv alkohol. Det finns inte ett parti, inte en enda förening som vill det! Snacka om att det är rädsla för det okända, och inte förnuft, som styr dessa människor.

Vem vill att exempelvis trafiknäringen, industrin och olika nyckeltjänster i samhället ska riskera att bemannas av drogpåverkade personer? Är det någon som vill ha ännu fler kontrollfunktioner för att slå vakt om säkerheten på våra arbetsplatser?

Heads-up: det gör dom redan! Människor som tar droger i Sverige idag är inte totalt separerade från samhället, dom existerar fortfarande i det! Och har jobb! Och vi har redan regler mot alkoholbruk på jobb, varför skulle inte det räcka för andra droger? Annars, vad är det för fel på alkohollagstiftningen?

Där antar cannabis en allt mer förädlad form och blir allt starkare. Den dyker upp i godis, läskedrycker, bakverk och i andra ät- eller drickbara former.

Tycker det är lustigt att man verkar använda ”förädlad” som något negativt. Det är väl bra att man får bort annat än det man vill åt? En reglerad marknad som ser till att produkten inte är farlig är väl en bra sak?

De ökade skatteintäkter som delstaterna tänker sig att legal försäljning ska ge lär inte räcka till att täcka de kostnader som legaliseringen för med sig i form av behandlings- och stödinsatser och ökade sjukvårdskostnader.

”Lär”. Va. Räknar Mikael med alla resurser som inte längre behöver gå till poänglös jagande av narkotikabrukare? har han gjort en kalkyl överhuvudtaget? Eller är det återigen önskedrömmar om hur han tycker världen borde se ut?

Rörigt, felaktigt, falskt och vilseledande. Med motståndare som dessa borde förnuftet segra utan problem. Vi hoppas på en ljus framtid.

Samarbete – you keep using that word

Lördag 23 augusti:

Stefan Löfven vill helst hoppa över frågan om regeringsbildandet och sträcker ut handen mot C och FP. Hittills har han inte lyckats.
– När jag blev partiledare skrev jag till Alliansen om vi kunde träffas och ha ett samtal utan några som helst förpliktelser. Jag fick inte ens ett svar.

Löfven sträcker ut handen över blockgränsen

Måndag 15 september:

Stefan Löfven öppnade för samarbete med både Centerpartiet och Folkpartiet på måndagens presskonferens i Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen i Stockholm.

Stefan Löfven sträcker ut handen över blockgränsen

Tisdag 16 september:

[Jan Björklund] vägrar samarbeta med Socialdemokraterna om regeringsfrågor.
– Sverige kommer behöva en mycket stark borgerlig opposition och jag är beredd att ta ansvar för att leda Folkpartiet i fortsättningen och jag har precis fått ett enhälligt beslut från partistyrelsen.

Jan Björklund vägrar samarbeta med S

Lördag 22 november:

Inför ett hotande budgetnederlag sträcker statsminister Stefan Löfven än en gång ut handen till C och FP. ”Jag är beredd att göra det”, säger han om samarbete över blockgränsen. Men Jan Björklund och Annie Lööf ställer sig återigen kallsinniga.

Löfven får nobben igen

Torsdag 27 november:

Alliansen vägrar samarbeta med regeringen om pensioner så länge Miljöpartiet insisterar med att komma på pensionsgruppens möten.

Romson: ”Tragiskt och barnsligt”

Tisdag 2 december:

På en pressträff på tisdagskvällen sade Stefan Löfven (S) att han vill ha besked av de borgerliga partierna. Alternativen är enligt Löfven att samarbeta och utarbeta en budget som kan gå igenom i riksdagen eller att de borgerliga partierna är beredda att regera med Sverigedemokraterna.

Löfven vill samarbeta med Alliansen

Tisdag 2 december:

Alliansens kommer rösta på sin egen budget och inte att förhandla med Socialdemokraterna.

Alliansen ger Löfven nobben

Efter att dom har fällt budgeten:

Torsdag 4 december:

– Den analys man kan göra av Stefan Löfven är att han sätter makten framför allt. Om han är en samarbetsman borde ett av förslagen kunna ha varit att låta alliansen, som fått igenom sin budget, bilda regering med Socialdemokraterna som stödparti.

Alliansen krävde ursäkt av Löfven

Torsdag 4 december:

Om statsministern hade lämnat in sin avskedsansökan till talmannen i stället för att utlysa extra val hade frågan om att bilda regering ställts till moderatledaren Anna Kinberg Batra. Och i det läget hade hon svarat ja.
– Planen var ett snabbt och smidigt regeringsskifte, säger en uppgiftslämnare i alliansen.

Så lurade Stefan Löfven alliansen

56825787

Sparkande och skrikande in i framtiden

Känner ni till mötet i USA där Lincoln förklarade för sydstaterna varför det är moraliskt förkastligt att äga slavar, och hela slavhandelsssytemet föll samman?

Eller när kvinnor ansåg sig också ha rätt till att rösta på vem som styrde landet där dom var hälften av invånarna, och regeringar tog sitt förnuft till fånga och kvickt ändrade i sina lagar?

Sedan den gången då homosexuella visade att det är förtryck att två personer av olika kön får gifta sig men inte två vuxna av samma kön, och folk såg det strukturella förtrycket och kyrkorna slog upp sina dörrar och välkomnade LGBTQ-folket in?

Inte det? Det beror på att förändring aldrig sker snabbt, enkelt och lätt. Amerikanarna fick utkämpa ett krig bara för att dom inte skulle sälja och köpa sina medmänniskor som potatissäckar. Kvinnor blev förlöjligade och kastade i fängelse. Homosexualitet liknades vid bestialitet och pedofili. Och många av dessa beteenden fortsätter än idag.

Vi är mitt uppe i ännu en fundamental förändring av samhället. Det är dags att lägga idén om den homogena kärnfamiljen som samhällets grundpelare på högen av beprövade men otillräckliga koncept. Det är dags att inse att ja, vilka ord vi använder spelar roll, och ja, vad samhället godkänner eller inte påverkar oss. Vi vill tro att vi är autonoma enheter utan fördomar, som tar beslut endast från väl uttänkta grunder. Men hur kommer det sig då att så många ansåg att slaveri var försvarbart, till den grad att vissa gav sina liv för det? Var den generationen inte homo sapiens, utan en helt annan ras som fortfarande hade tyckt slaveri var OK om dom hade växt upp idag?

Och denna förändring kommer skapa ilska, som alla tidigare förändringar har gjort. Och förändring behövs: hur många rasifierade statsministrar har vi haft? Hur många transpersoner är idag ledare för företag? Hur många filmer har homosexuella i huvudrollen? Hur många kvinnliga partiledare har vi haft? Jämför dom svaren med frågan ställd med ”vit heterosexuell cisman”, och om du inte ser något mönster, vad mer kan man göra?

Och då talar vi inte ens om dom personerna som ser det, och godkänner det. Som tycker att kvinnans plats är i hemmet, som tycker att homosexuella ska förhindras att besöka sin partner på sjukhuset eller adoptera barn. Det är åsikter som inte kan bevisas fel med fakta, då dom är värderingar och inte slutsatser.

Samtidigt klagas det på antirasister, dom som klagar på serietidningar, på slavbarn på gardiner, de som förhindrar människor från att kalla bakverk vad det alltid hetat. Men vi vet att samhällets syn på världen påverkar vår egen syn på världen, att skämten vi drar och hör påverkar oss. Det har gjorts vetenskapliga undersökningar som visar att uppskattning av sexistiska skämt eller att ens bara bli visade sådana gör att man är mer benägen att beskylla våldtäktsoffer, och mindre benägen att se våldtäkt som ett allvarligt problem. Och att skämt på homosexuellas bekostnad gjorde att anti-homosexuella åsikter förvärrades.

Och som Bilan Osman säger, vad skulle alternativet vara? Tror vi verkligen att tyst acceptans av rasism leder till en minskning av det?

Så varför kämpar vissa med näbbar och klor deras rätt till nedvärderande skämt (fastän ingen har förbjudit dom, endast kritiserat dom)? Varför accepterar vi förklaringen att folk ”missnöjesröstar” på ett rasistiskt parti, när dom lika väl hade kunnat missnöjesrösta på en parti som står för allas jämställdhet, eller ett parti som kämpar för vår rätt till att ha ett privatliv, eller en mängd andra partier? Sverigedemokraternas politik är inte ny och omvälvande, det är samma gamla smörja som vi har hört sedan 30-talets Tyskland och bortom: fosterlandet, kärnfamiljen, socialkonservatism, ”de andras” fel, tiggarnas fel, och SD röstade i 9 av 10 fall med Alliansen. Så hur kan man tro att en röst på SD är en röst på förändring?

Som lastbilschauffören Björn, som röstat på M i de två senaste valen (och därmed röstat för utförsäljningen av välfärden) men vände sig mot dom när dom ville tillåta utländska företag att köra inhemska transporter i Sverige. Han funderade på att rösta på S, men eftersom de står bakom en kilometerskatt så missnöjesröstade han på SD.

Han ignorerar alltså alla varningsalarm om global uppvärmning, att lastbilar tär på infrastrukturen mer än personbilar, den ökande rasismen i Sverige, och baserar sin röst på två frågor som endast berör den egna yrkesgruppen för att behålla dess status quo. Och vi ska ha förståelse för hans val?

Nej, dom röstade precis på vad dom ville rösta. Vi har problem med rasism i Sverige, både aktiv (röstar SD för att dom är rasister) och passiv (röstar på SD trots att dom är rasister), tillsammans med resten av världen. Vårt land är inte speciellt, inte immunt.

Vi ska inte tycka synd om dom. Vi ska istället tänka på hur rasifierande och LGBTQ-svenskar känner sig av att ett parti som tycker dom är icke-människor är det tredje största i Sverige. Vi bör helt enkelt erkänna att det finns gott om rasister i Sverige, och att dom inte bara finns i SD. Vi måste bygga upp tryggheten, för rädsla är grogrund för rasism. Vi bör fortsätta utbilda och ifrågasätta normer, och koppla bort en människas värde från hens jobb. Vi måste bekämpa rasism och utanförskap på alla nivåer, från skämt på fester till rasister i riksdagen. Och i takt med att vi förändrar samhället så kommer dom som vill stanna kvar på 1900-talet bli mer och mer högljudda. Men vi som vill leva på 2000-talet kommer å andra sidan bara bli fler och fler.

Yttrandefrihet: Inte en carte blanche för vilken skit som helst

Det har redan diskuterats mycket om hur yttrandefriheten inte handlar om att stå oemotsagd, så jag lämnar det ämnet med en relevant xkcd.

Men för att gå rakt på pudelns kärna så citerar jag här första stycket i den svenska yttrandefrihetsgrundlagen:

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Lagen innefattar alltså inte demonstrationer, torgtal, föreningar eller organisationer. Att förhindra nazister från att hålla offentliga tal har alltså inget med yttrandefriheten att göra. Och inte nog med att det inte är emot grundlagen att förbjuda nazistmöten, det är lag på att vi ska göra det enligt lagen om hets mot folkgrupp:

8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Om inte Svenskarnas partis punktprogram ”uttrycker missaktning för […] sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung” så vet jag inte vad:

1, Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.

Detta är något Eric Rönnegård, jur. kand och f.d. polisintendent, uttryckte i en debattartikel:

I Sverige är det ett allvarligt brott att sprida uttryck för nazism och nazistisk ideologi. Brottet är hets mot folkgrupp (brottsbalken 16:8). Normalstraffet är fängelse. Grunden för det är att nazismen är en rasideologi, som innebär att vissa raser och andra grupper människor saknar existensberättigande och kan utplånas.

Han pratar även om en FN-konvention som vi vägrar följa:

Sverige anslöt sig 1971 till FN:s rasdiskrimineringskonvention. I konventionens artikel 4b krävs av anslutna stater att de direkt förbjuder organisationer som främjar rasdiskriminering. Det gjorde inte Sverige trots återkommande kritik från den FN-kommitté, som övervakar tillämpningen av konventionen.

Det sa även Peter Nobel, jur dr och f d generalsekreterare i Svenska Röda Korset, något profetiskt förra året:

Enligt dess artikel 4a ska ”konventions­staterna förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling straffbar enligt lag”.

Det har Sverige till skillnad från de flesta andra EU-stater inte gjort, trots att FN-kommittén mot rasdiskriminering under årtionden i allt skarpare ordalag erinrat om vår folkrättsliga förpliktelse i denna del.

Det är oroande eftersom rasism sprider sig, rasistiskt näthat florerar och det nazistiska partiet Svenskarnas parti enligt Expo stod för mer än 1 000 aktiviteter förra året.

Så för att sammanfatta: nazistiska torgmöten är inte skyddade under yttrandefriheten, och enligt lagen om hets mot folkgrupp så ska vi förbjuda dom, och även enligt en FN-konvention som vi är med i. Så nej, det handlar inte om att skydda demokratin när vi tillåter nazistiska torgmöten, vi går rakt emot vad vår demokrati står för.

Uppdatering 2014-08-29:

Nu har FN gått ut och återigen kritiserat Sverige för att vi tillåter dessa organisationerna:

Sverige lever inte upp till sina åtaganden, konstaterar FN-kommittén som bevakar att staterna följer konventionens bestämmelser.

”Vi noterar med oro att rasistiska och extremistiska organisationer fortsätter att verka”, skriver FN:s kommitté mot rasdiskriminering i sin senaste rapport om Sverige.